Sextonde arbetsdagen

Fredag den 23 maj och sista hela arbetsdagen inför helgen. Ett nytt lass av sten anlände hyfsat tidigt på morgonen så vi kunde komma igång med att gjuta golvet. Tyvärr räckte inte sanden längre än till tiotiden på morgonen och vi spenderade en hel del tid i väntan på ny sand. Det skulle visa sig att sanden inte kom förräns efter lunch så det blev ett par timmar av mindre produktiv tid. Det är många som vill arbeta och vi skulle kunna göra klart skolan väldigt snabbt om vi bara hade haft ständiga och punktliga leveranser av materiel. Det är i stort sett det enda som kan försena oss. Hursomhelst är det inte hela världen eftersom vi redan ligger flera dagar före tidsplanen.
Den nya cementblandaren är inte så mycket större än den gamla men den fungerar mycket bättre och stannar aldrig. När vi väl kommit in i rytmen och ständigt får fram sand, cement, sten och vatten i hinkar går det väldigt snabbt. Vid fyratiden idag tog dock stenarna slut igen och vi är tillbaka där vi var i början av dagen. Ett lass sten verkar tydligen inte räcka så långt.
När vi inte kunde blanda cement under dagen passade vi på att bygga upp lite fler väggar och så smått påbörja pelarna. Den här byggnaden är lite skum eftersom alla väggar är helt fristående. Normalt sett murar man in väggarna i varandra i hörnen men i Moçambique verkar det vara vanligt med gjutna hörn. Man bygger därför upp väggarna individuellt och lämnar plats för hörnen. Sedan bygger man en form och häller i betong från toppen som bildar en hörnpelare och håller väggarna på plats. Mycket märkligt må jag säga. För att hörnpelarna ska bli stabila gjuter vi in stål i dem och det var tillverkningen av stålpelare som det arbetades på under dagen.

Femtonde arbetsdagen

Torsdagen den 22 maj var det min tur att vara dagledare. Vi har turats om att leda gruppen och jag lyckades med bedriften att bli den siste av volontärerna. Det är dagledarens uppgift att delegera arbetsuppgifter så att arbetskraften utnyttjas optimalt samt att summera dagen på bloggen (http://www.tofoschool.blogspot.com/). Jag orkade inte översätta texten till svenska eftersom ungefär samma grejer skulle bli nämnda på min personliga blogg så här kommer mitt inlägg på den engelska bloggen:

Thursday 22 may - ‘Up we go’

Mattias ‘the iron-man’ Stridh could not have had a better day as day leader. With the old inefficient cement mixer broken, a new sand delivery on its way, the team fit (also reinforced by John, Petrina’s boyfriend) and with Ian ‘the time-waster’ finally out of the way, we could now get things moving a bit quicker.

While waiting for the sand delivery and a brand new larger cement mixer, we hand-mixed some mortar and started off with the block-works on the southern walls. Neil held a short introductory lesson on bricking and the whole team went off putting the blocks up. In just a few hours, the walls took shape and for the first time, the school developed vertically and was no longer just a big invisible useless junk of concrete in the ground.

Just before lunch we had both sand and a new mixer delivered and while a few continued with the joy of blocking, others had the less fortunate and strenuous task of providing the cement mixer with a steady flow of raw materials and shipping the concrete out to the floor.

After an extremely efficient day with everyone busy at all times, we finally ran out of rocks for the concrete with only 15 minutes left of the working day. Just enough time to pack up and clean the gear. With new materials delivered at 07:00 in the morning, we can look back on this marvellous day as one of the most productive and most enjoyable so far. In fact, the day was so perfect that one could not think of anything that could make the day much better except eggballs. I can confirm that we did not have Santa’s eggballs for breakfast.




Murar

Fjortonde arbetsdagen

Under onsdagen den 21 maj fortsatte arbetet med golvet. Vid lunchtid slutade cementblandaren att fungera. Det var såklart tråkigt eftersom att blanda för hand kräver större möda men å andra sidan var det skönt att jag fick rätt till slut. Jag hade tippat att den inte skulle hålla så länge. Idag blev också arbetarna lite sura över att vi har börjat arbeta till halv fem istället för fyra. De förväntar sig att gå hem tidigt varje dag verkar det som, speciellt då bossen inte är på plats.
Tjejerna i laget har också börjat bli lite trötta på att ständigt bli frågade om de vill gifta sig. Anställningslagarna är lite annorlunda här jämfört med hemma i Svedala och man får tänja lite på begreppet uppsägningsbara handlingar.
Det har nu börjat att bli lite kallare på kvällarna. När vi anlände var det väldigt hett men de senaste par dagarna har vissa för första gången valt att använda sovsäck. Det är månne den kallare årstiden somär på väg att dra in eller så är det bara ett envist lågtryck som har legat över regionen en tid. Dagtid är det förstås fortfarande hett i solen.
Idag är det också final i Champions League och en del är enormt sugna på att titta på TV. Jag beslöt mig för spela helt ointresserad och anta strategin ”vem bryr sig om CL när fotbolls-EM börjar om mindre än en månad” till engelsmännens stora förtret.

Trettonde arbetsdagen

Tisdagen den 20:e maj slutfördes arbetet med stålet i golvet. Mot slutet av dagen hann vi också med att börja gjuta golvet i ena hörnet. Cementblandaren, som fortfarande fungerar, placerades på plats och vi tippar betongen direkt ut på golvet. Ett annat jobb som tog nästan hela dagen var utgrävningen av verandan som ska löpa längs hela långsidan. Alla skolans dörrar ska sedan vätta utmot verandan. I ena hörnet strax utanför grunden var en stor rot från en nedtagen kokosnötpalm kvarlämnad. För att kunna färdigställa verandan var det nödvändigt att gräva bort roten. Tyvärr har palmer inte riktigt samma rotsystem som vanliga granar eller tallar så att få bort den tog en enorm möda.
Roten på en palm är i själva verket ett system av tusentals rötter. Omedelbart under marken får rötterna tillsammans en omkrets på nästan två meter och enda sättet att få bort den är att gräva upp ett stort hål runt palmen och slå av rötterna med en manchete eller en yxa. Gräva är dock inte det lättaste då man kommer en 20 cm ner då alla rötter gör det nästan omöjligt för en skyffel att skopa ut sanden. När sex personer hade använt yxor och spadar på roten under en halv dag så var det fortfarande långt kvar. Ett försök att dra sönder några rötter med en lastbil resulterade först i att lastbilen grävde ner sig i sanden och sedan i att repet gick sönder utan att roten flyttade sig en centimeter. Lastbilen åkte och hämtade starkare kedjor och under tiden yxades fler rötter av. På tredje försöket kunde roten dras upp, strax innan det var dags att gå hem för dagen.
På kvällen valde en del att skippa middagen och istället gå ner till Dino’s för att kolla in fullmåne-partyt. Eftersom morgondagen börjar med en tidig start stannade dock flertalet hemma och njöt av middagen och en kvälls välbehövlig vila.

Tolfte arbetsdagen

Måndag den 19:e maj blev enbart en halv dag på jobbet. Vi fick en halv dags ledigt eftersom det gick runt ett rykte om att på söndagen skulle vara fullmåne-partyt vid Dino’s Beach Bar vara. Det är ett beryktat party som ”alla” (enligt en av volontärerna vid dykskolan som har varit här en längre tid) går till och som absolut inte får missas. När vi sedan fick reda på att ryktet var fel och att fullmåne-partyt var dagen därpå var det för sent att ändra. Vi hade redan hade avsagt oss frukost vid skolan och de inte hade resurser för att laga frukost åt så många utan att först handla. De lokala arbetarna var dock på plats och inledde arbetet med att lägga ut stålet för golvet. Detta arbetet fortsatte när gruppen var tillbaka efter lunch och kommer även att fortsätta under morgondagen då det tog väldigt lång tid. Stålet läggs ut i ett rutnät men måste knytas ihop med ståltråd i varje hörn. Jag är inte säker på hur många knutar det blir men eftersom det är en stålbit var 20:e centimetre skulle jag gissa på någonstans runt 4000. Eftersom man var tvungen att böja sig ner under arbetet var detta betydligt slitsammare än att t.ex. blanda betong för hand.

Cementblandning

Helg

Efter lördagens arbete bar det av i en ”chapa” (fullpackad minibuss) till Inhambane, staden som ligger ca två mil från Tofo. För att hinna spendera en någorlunda resonlig tid i stan åkte vi direkt från jobbet. Inhambane är ett ganska litet samhälle men är residensstad i Inhambane-provinsen. Stan är charmig och är definitivt värd ett besök om man har vägarna förbi. Här finns avenyer med träd som ger god skugga, kustlinje i norr och väster och en exotisk mix av arabisk, indisk och afrikansk arkitektur.
Jag lyckades spendera en timme i ett internetcafé för att äntligen uppdatera bloggen samt att kolla lite email och sådant. Tyvärr hann jag inte kolla nyheterna så noga och jag vet fortfarande inte vem som vann ishockey-VM. Jag ska försöka ta mig in dit igen nästa helg för en liten mer noggrann koll. Priserna var dessutom mycket billigare. Internet kostade endast ca 10 kr per timme jämfört med 40 kr per timme i Tofo (som fortfarande är stä ngt).
Söndagen blev betydligt mer avslappnande. Vi promerade ner till Tofo, satt på ett café och läste samt tog en titt i marknaden i byn. Några valde att besöka en massör eller att ta en ridtur men eftersom jag är allergisk mot hästar samt anser att massage är oerhört överskattat var det inget som direkt lockade mig. Söndagen avslutades med en middag vid Mango Beach.

Inhambane

Elfte arbetsdagen

Lördag den 17:e maj blev en parodi på arbete. Golvet var kompaktat och allt var färdigt . Vi väntande nu på leveranser av stål för golvförstärkningen. De lovande leveransen tidigt på morgonen men tydligen anlände den inte förräns efter att vi hade haft lunch och slutat för dagen. Jag lyckades bära en planka från förrådsbyggnaden till arbetsplatsen och det var mer än de flesta gjorde. Till och med de lokala arbetarna såg uttråkade ut.

Tionde arbetsdagen

Fredag den 16:e maj var sista hela arbetsdagen under vecka två. Vi fick några leveranser av korall som används för att göra golvet stabilt. Korallen finns i tre storlekar (fin, medium och grov) och vi hade beställt två lass av den finare. Tyvärr kom dock fel leverans och de tippade av ett lass med grov korall istället. Det resulterade i en massa extra arbete eftersom den först var tvungen att slås sönder i mindre bitar. Efter hot om att inte betala så åkte leveransbilen snabbt iväg och hämtade två lass med fin korall. Eftermiddagen blev oerhört arbetssam eftersom korallen skulle packas ihop ner i sanden. Till detta användes de hemmagjorda stamparna som kräver massor med muskelkraft.

Nionde Arbetsdagen

Torsdag den 15:e maj. Idag var det en väldigt produktiv dag. Vi lyckades slutföra den sista gjutningen av grunden och vi har planat ut marken där golvet ska gjutas. Eftersom marken sluttar en aning där huset står innebär det att den ena sidan måste höjas en aning. Vi grävde därför en stor grop en bit utanför och transporterade en herrans massa sand innanför grunden. Det gjordes dels med hinkar och dels med skottkärror. Vi beräknade att vi under dagen har flyttat omkring 40-50 ton sand och packat ihop den strax under golvnivån. Nu ser allt väldigt snyggt ut.
En del i arbetsdaget har också lyckats att bli sjuka. Det har ännu inte varit några allvarligare fall av t.ex. malaria utan det mesta har handlat om matförgiftning, för litet intag av vätska eller värmeslag. Idag fick två personer stanna hemma från jobbet och igår var siffran tre. David har också varit dålig i magen en längre tid och åkte in till sjukhuset för att få en antibiotiakur mot sin förmodade matförgiftning. Förhoppningsvis är alla tillbaka inför morgondagen.
Under dagen fylldes också arbetsplatsen av rök och det kom aska flygandes med vinden. Någon fick tydligen för sig att han skulle elda upp en massa skräp på myren strax intill eller alternativt så bränner de av mark för att göra den bördigare; vi vet inte vilket.

Åttonde arbetsdagen

Onsdag den 14:e maj. Ibland kommer bossen inrullandes på arbetsplatsen i sin pickup med nya leveranser av verktyg, cement, block eller annat. Idag hade han en släpvagn med en cementblandare med sig. Bara en liten förstås men alltid något. Det verkar inte gå så himla mycket snabbare med cementblandaren men det krävs färre personer som står i en ring och blandar med skyfflar. Den låter dock väldigt konstigt om man fyller den med för mycket och några tror att sen snart ska skära ihop. Vi får se.
Vi har hunnit hyfsat långt men arbetar fortfarande på grunden. Förhoppningsvis får vi det mesta gjort denna veckan. När vi väl har fått klart grunden och börjar murandet ska det mesta gå rätt så snabbt spås det. Jag är dock ännu inte säker på om vi ska sätta upp väggarna ínnan vi gjuter golvet, annars blir det nog att blanda betong i all evighet.
Det har nu inte regnat på ett tag och vi beslöt oss för att testa att gå över myren hem från jobbet. Vi trodde att vattnet måste ha sjunkit undan en bit men så ju inte fallet. Dessutom sade någon att det bara var tre meter av vatten men det måste ha varit en oerhörd underdrift. Snarare 30 meter av vatten som nådde nästan upp till knäna på sina ställen. En del var först rädda för ormar och andra otäcka saker men eftersom byborna går längs den stigen dagar i ända drog vi slutsatsen att alla ormar måste ha skrämts bort. En del andra var rädda för vattenparasiter eller andra bakterier och ville ej ta av sig skorna för att vada men eftersom jag insåg att kängorna med all sannolikhet inte skulle torka under natten föredrog jag eventuella parasiter än att gå hela dagen imorgon med blöta skor och kanske dra på sig en onödig förkylning.

Sjunde arbetsdagen

Tisdag den 13:e maj kommer att bli ihågkommer för sin mat. Frukosten bestod av klyftpotatis och stekta ägg och grönsaker men den stora skrällen kom till lunch eftersom det var första dagen som det inte serverades Matapa med ris. Idag fick vi istället nudlar med sås och grönsaker.
På en del raster får någon för sig att han ska klättra upp i en palm för att hugga ner kokosnötter (bara det rätt så galet eftersom det säkert är tio meter upp dit). De öppnas sedan elegant med en machete (stor kniv). Själva öppnandet ser dessutom väldigt farligt ut men alla verkar ha alla fingrar i behåll än så länge.
Normalt serveras dagens lunch med frukt. Idag fanns det ingen frukt och rektorn för skolan, som ibland dyker upp med skjorta och slips (inte riktigt vad man väntar sig att se bland de här hyddorna där en del människor knappt har kläder på sig), var väldigt bekymrad. Han satte sig därför ner utanför hyddan med slipsen och machetin i högsta hugg och fixade varsin kokosnöt åt oss.

Sjätte arbetsdagen

Måndag 12:e maj. Ny vecka och nytt hårt jobb. Helgen var välbehövlig och kroppen har återhämtat sig en aning från förra veckan. Förhoppningsvis kommer man att bli mer van vid detta framöver. Denna veckan kommer att handla nästan uteslutande om cementblandning. Vi vill få grunden klar rätt så snabbt och det behövs massor av murbruk för blocken samt betong att gjuta resten av grunden med.
En vanlig dag äter vi frukost och lunch på arbetsplatsen. Alldeles bredvid skolan finns ett antal hyddor och vi har gett byborna i uppgift att laga frukost och lunch till oss. Maten serveras i en av de befintliga skolhyddorna och är av lokal karaktär. Det vanligaste är Matapa, en sås som innehåller jord- och kokosnötter och ibland lite krabba. Krabborna är rätt så små och serveras hela. Efter att ha lyckats öppna upp dem finns det bara minimalt med krabbkött kvar, varför vi mestadels lever på sås och ris.
Frukosten är dock bra och varierande. Det kan vara omelett, stekta eller kokta ägg, banan, potatis eller dylikt. Frukosten lagas av en herre som är väldigt stolt över sin matlagning. Som kockmössa använder han en tomteluva och tillsammans med sin kroppsstorlek, utseende och sitt förkläde är han den mest humoristiska karaktären vi har träffat på häromkring.

Helg

Lördagseftermiddagen började med en promenad hem efter lunch på arbetsplatsen, sedan ett dopp i havet, dusch och en promenad in till byn. Jag försökte komma åt internet men det var en skylt uppsatt som sade ”stängt till torsdag”. Jag undrar vilken torsdag som menas men jag hoppas det ska vara öppet nästa helg. Istället fick det bli lite promenad omkring marknaden, ett par drinkar samt en middag på en av restaurangerna i byn. En pizza var ett välbeövligt inslag i dieten efter att ha levt en vecka på diverse skaldjur och fisk. Här växer inte så mycket utan lokalborna får den mesta av maten från havet. Det som är billigast och lättast att få tag på är såklart fisk, räkor, krabba samt ”squid” (liten tioarmad bläckfisk). I övrigt äts ris nästan varje dag och de ständigt återkommande ingridienserna i matlagningen är jordnötter och kokosnötter i olika former.
På söndagen hade vi organiserat en havssafari. Organisationen vi jobbar med (Quest) har varit baserad här i Tofo en längre tid och huvuduppgiften är forskning kring det marina livet (skolbygget har liksom kommit till vid sidan av, mer om detta senare).
Det som Tofo är mest berömt för är valhajar. Man vet idag väldigt lite om dessa djur som är de största fiskarna i världen. De är alltså hajar (valar är per definition däggdjur) men att de heter ”val” syftar enbart till deras storlek. Man tror att Tofo är unikt i världen eftersom det finns så pass många av dessa fiskar här. Valhajar är planktonätare och inte det minsta farliga för människor. Havssafarin inkluderade därför lokalisering av valhajar från en motorbåt, varefter deltagarna kunde hoppa i plurret och simma med hajen med snorkel och cyklop. Fantastisk upplevelse som inte får missas om man har vägarna förbi.

Femte arbetsdagen

Lördag den 10:e maj och vi slutar jobba efter lunch. Det blev en lång varm morgon med mycket jobb och cementblanding. Barnen gick inte i skolan idag men det var inte lugnare för det. De samlades istället utanför skolan och lekte och en del spelade fotboll på den ”nya” planen. Det var nästan värre för under skoldagarna är de åtminstone bara ute på rasterna. Idag gjöt vi också en ny grop för cementblanding så på måndag kan vi börja blanda på två ställen. Vi behöver fortfarande en massa grov betong att fylla upp grunden med samt lite finare murbruk att lägga mellan blocken.

Fjärde arbetsdagen

Fredag den 9:e maj och den sista hela arbetsdagen före helgen. Lördagar jobbar vi bara halv dag. Värmen tär hårt på laget och det gäller att dricka mycket vatten under dagen. En del har också drabbats av diarré men jag har klarat mig ifrån det än så länge.
Vi har sex lokala arbetare som jobbar med skolan tillsammans med oss. Än så länge har det inte varit så bra samarbete eftersom de verkar göra saker på sitt sätt och vi har ganska mycket synpunkter på hur man kan göra saker mer effektivt. Förhoppningsvis blir samarbetet lite bättre längre fram. Jag kan även tänka mig att de har lite svårt att greppa att vi är här och arbetar eftersom de aldrig tidigare sett vita personer på ett fysiskt krävande jobb förut.
Vi hade också en liten incident med en orm i rummet inatt. Det var en liten smal ca 70 cm lång orm som krälade över ett lågt bord som upptäcktes på morgonen innan promenaden till arbetsplatsen. Det var mörkt i rummet då vi inte har elektricitet förrän på eftermiddagen så innan vi hittat våra ficklampor hade ormen gömt sig. Den sågs sedan aldrig till mer och tog sig förmodligen ut någonstans.
Det mesta tyder dock på att det var en ofarlig gräsorm som, även fast den kan bitas, inte är det minsta giftig. Moçambiques kobra är betydligt farligare men dessa är betydligt tjockare och kan förmodligen inte ta sig in i rummet sålänge dörren inte står öppen. Under natten är det heller ingen större fara att drabbas av kryp då vi sover under ett myggnät.




Nationalsång vid morgonsamling

Tredje arbetsdagen

Torsdag den 8:e maj. Nu har vi på allvar börjat komma igång med cementblandningen för att fylla i grunden. Vi använder oss utav stålförstärkningar för hörnpelarna och vi ska gjuta runt dessa samt fylla i betong längs hela grunden. Det som tar mest tid är cementblandningen. Cementen blandas för hand i en grop med hjälp av skyfflar och vatten pumpas upp från en brunn med hjälp av en dieselgenerator. Cementen blandas med små stenblock och bärs sedan ut i hinkar, varpå det omedelbart är dags för en ny sats.
Med tanke på hur långt vi hann idag känns det som att det kommer att bli mycket cementblandning framöver.

Andra arbetsdagen

Onsdag den 7:e maj. Den mesta grävningen är gjord för grunden och vi har börjat fylla hålen med stenblock som stampas ner i sanden med hjälp av ett stort kugghjul kopplat till en stång som från början kommer från en Land Rover. Stampmaskin är det såklart inte tal om. Det finns ibland inte arbete för allihopa samtidigt och det blir lätt lite oorganiserat i början så vissa fick hjälpa till med andra uppgifter. Jag var bland annat med och mätte ut en liten fotbollsplan utanför skolan. Vi satte upp tjocka palmstammar som målstolpar och markerade hörnflaggor or mittflaggor med pålar. Ute på fotbollsplanen står det 4-5 träd som hjälp till försvararet men jag antar att de inte är så noga.

Första arbetsdagen

Tisdag den 6:e maj blev händelserik. På morgonen blev Andy (en i bygglaget) biten av en skorpion som under natten hade smugit sig bland en del saker som var förvarade på golvet i hans rum. Det var dock en väldigt liten och av en ofarlig art så det stannade vid lite sveda i fingret. I övrigt finns det spindlar och ormar att oroa sig för och vi är instrukterade att kontrollera väskor och skor varje morgon.
Vi bor ca fem minuter från byggarbetsplatsen men det har regnat väldigt mycket på sistone så det har nästan bildats en myr på fältet mellan skolan och boendet. Det finns därför gott om ormar på platsen och vi måste därför promernera runt myren på väg till och från skolan varje dag. Det tar circa 30 minuter.
Första dagens jobb blev mest grävning för grunden och arbete med att installera vattentanken. Med ett arbetslag på platsen är det viktigt att ha mycket vatten (med bra kvalitet) till hands då det är väldigt varmt mitt på dagarna.

Skola i Tofo

Tre bröder har donerat mark till skolan i Tofo. För tillfället finns det redan en viss skolverksamhet men eleverna (ca 250 barn) tvingas till undervisning i ett par stråhyddor som är fullpackade till bristningsgränsen. Att lära sig läsa och skriva görs bland annat genom att rita i sanden. När barnen är små pratar de endast ett lokalt språk men får lära sig portugisiska (det officiella språket) i skolan. Undervisning blir dessutom svår att genomföra under regnperioden då ingen riktig skolbyggnad finns. Stråhyddorna har förvisso tak men väggarna har stora gluggar (för att inte göra det för mörkt för undervisning) och släpper igenom en hel del regn.
Den nya skolan ska uppföras på samma mark och arbetet kommer att ske parallellt med att barnen går i den gamla skolan. Det kommer därmed att finna gott om nyfikna skolbarn som är ute och springer på rasterna och det gäller att ta det försiktigt.

Tofo, Inhambane

Tofo är en liten by som ligger ungefär två mil från Inhambane. Inhambane är huvudstad i provinsen med samma namn, beläget i södra Moçambique. Tofo är väldigt känt för det marina livet och hit kommer mängder av backpackers för att njuta av dykning, snorkling och Moçambiques kanske vackraste stränder. Här finns massor med dykskolor och fler turister kommer för varje år. Tyvärr arbetar vi 5½ dagar per vecka så det blir väldigt lite tid över för nöjen. Lördagar och Söndagar kommer man dock förhoppningsvis att kunna se lite av trakten.
Turisterna har haft en både positiv och negativ inverkan på byn. Dels kommer rika människor från väst och spenderar mycket pengar så det har inneburit ett uppsving för ekonomin. Detta drar dock endast ett fåtal nytta av och den vanliga befolkningen drabbas mest negativt. Dels tvingas barn i en tiggarkultur där de försöker tigga ihop pengar från turisterna, och dels blir befolkningen undanträngda från sina stränder, vilka de har brukat sedan urminnes tider för fiske som är en viktig del i försörjningen.
Byggandet av skolan är det första positiva som händer i byn (som gagnar folket) som resultat av turism och förhoppningsvis kan detta hjälpa invånarna att inse att de också kan dra nytta utav den nya näringen.

Först otur, sedan tur

Dags för avfärd till Moçambique. Det hela började med några väldiga bakslag. Först och främst sade bussföretaget när jag köpte biljetten att jag inte kunde köpa en biljett till Maputo (Moçambiques huvudstad) eftersom jag inte hade haft tid att ordna ett visum i förtid. Man kan få visum vid gränsen men bussar väntar ogärna på utfärdandet av dessa då det kan ta lång tid. Plan B var att köpa en biljett till gränskontrollen (Komatipoort), korsa på egen hand och efter att ha erhållit ett visum, få lift av en ”chapa” (minibusstaxi) den sista biten in till Maputo.
Avgång var kl åtta på morgonen och jag lyckades ta mig till terminalen i tid. Tyvärr sammanföll min resa med en lång helg (p.g.a. första maj) och denna tid var det rena julrusningen på bussar och tåg. Bussen kon därför in över en timme efter utsatt tid. Inte nog med det, alla hade dessutom mängder med packning med sig. Afrikaner reser gärna med stora balar eller kartonger av frukt, hushållsartiklar, toapapper och allt möjligt och lastar snabbt bussarna fulla. Det ledde till att det var ca 20 personer som inte fick plats på bussen (inklusive mig då jag kom lite sent och var långt bak i kön). Efter en stunds debakel kom de fram till att de skulle ringa in en ny buss. Buss nummer två kom ytterligare över en timme senare och det tog nästan en timme extra att lasta allt bagage och komma iväg.
Min fina plan om att anlända till gränsen 14:35 (enligt tidtabellen) och till Maputo före kvällningen gick snabbt om stöpet. En olycka längs vägen skapade dessutom ett totalstopp i trafiken och jag anlände till gränsen vid åttatiden, när det dessutom var kolsvart ute.
Blev lite orolig för att det skulle bli svårt att hitta någonstans att sova i Maputo så sent och det skulle kanske inte vara alltför bra att vara ute och gå mitt i natten med allt bagage. Det var då turen vände.
Eftersom bussen inte har en hållplats vid gränskontrollen kom jag överens med busschauffören att det var OK att gå av där. När han förstod att jag tänkte korsa gränsen frågade han varför jag inte skulle åka vidare med bussen. När jag förklarande visum-problemet tyckte han att det var nonsens och lät mig åka med ända till Maputo trots att jag inte hade biljett dit. Mitt visum blev dessutom klart innan polisen hade sökt igenom bussen så det blev inte ens en fördröjning.
Väl framme i Maputo stod det taxibilar och väntade på bussens ankomst. Eftersom jag var den ende passageraren som var vit (uppenbarligen en turist) så kastade sig alla taxichaufförer framför mig i hopp om att tjäna lite extra. Jag hoppade in i en bil och bad honom ta mig till ett vandrarhem. Jag betalade förmodligen ett pris som var tre gånger så högt som det normala men eftersom det var så sent orkade jag inte ens pruta.
Vandrarhemmet hade dessutom organiserat hämtning för tre andra personer som skulle till samma stad som mig (Inhambane) i ottan så efter ett par timmars sömn var det bara att hänga på dem.
Denna bussresan gick betyldligt smidigare och varade endast sju timmar, jag kom fram i tid och hann dessutom äta lunch i stan innan jag tog mig ut till flygplatsen för att möta de flesta andra i teamet som anlände med ett charterflyg. På kvällen hade alla anlänt till Mango Beach, en liten turistby med hyddor där vi skulle bo under de följande veckorna.

Ankomst till Afrika

Då anlände man äntligen till Afrika. Färden gick till Johannesburg i Sydafrika, där jag spenderade ett par dagar. Vädret var dåligt med mycket regn och rätt så kallt. Det kändes inte direkt som man hade föreställt sig Afrika. Dessutom är Sydafrika i allmänhet och Johannesburg i synnerhet väldigt osäkert för turister. Det finns mycket kriminalitet och staden är en av de farligaste i världen att vistas i. Ingen plats man vill spendera alltför lång tid på med andra ord.
Staden har vuxit fram genom en omfattande mineralbrytning och runt omkring ligger mängder med uttömda guldgruvor. Diamanter är också något som har brutits i stora mänger i Sydafrika. Idag erbjuder Johannesburg väldigt lite i turistväg och tur är väl det.